tystaplaneten

För snart ett år sedan blev jag vegetarian. Jag kunde inte längre komma på ett enda skäl till att äta kött och började bli äcklad av tanken. Jag tänkte dela med mig av lite argument och tips för er som kanske har funderat på det här med vegetarianism eller kanske rent utav vill testa att sluta äta kött. 

 

• Köttindustrin. Många djur som ska bli slaktade behandlas väldigt illa och får inte ett värdigt liv innan de dör. Jag har själv under min gymnasietid fått vara med i "grisstallet" där de galtar som ska slaktas hamnar. Man går inte riktigt på argumentet "de vet inte vad som kommer hända" när man varit där och sett det. De vet kanske inte exakt vad som händer, men de vet att det är något obehagligt. Det är en otroligt stressig situation och grisarna står extremt trångt i små utrymmen med andra grisar. I vanliga fall är de ganska välvilliga men här var de aggressiva på grund av den stress de utsätts för. För att inte tala om det slöseri som sker! Hur mycket kött tror ni inte slängs för att allting inte hinner köpas förrän det blir dåligt? I min värld hade det isåfall varit bättre om man själv åkte till ett slakteri och så slaktades djuret medan man väntade, så slösar man inte på liv och kanske tänker efter vad man egentligen äter. Ett annat kraftigt argument är den miljöpåverkan som köttindustrin bidrar till. 
  
  
• Men djur äter ju varandra, varför skulle inte vi då äta djur? Detta är alltid ett lustigt argument att höra. Många som säger detta ser också människan som mer utvecklad och därför "bättre" än andra arter. Vi står över andra arters primitivitet. Men när det kommer till att äta kött, då jämför man sig med andra arter och argumenterar med hjälp av "djurens primitiva instinkter". Själv anser jag att om vi nu ska få status som en mer utvecklad art kan vi ju bete oss mer altruistiskt och inse att vi inte behöver föda upp och döda andra arter "för att det är gott med kött". Att äta kött är en "ingrodd vana" och inte ett behov, vilket för mig till nästa punkt: 
  
  
• Men vi behöver ju kött, annars får vi inte i oss tillräckligt med näring! Detta är också något som jag finner väldigt lustigt då jag har upplevt att många som säger detta serverar kött till sig själva och sina barn men glömmer grönsakerna? Då lämnar man ute massa viktiga vitaminer och näringsämnen på tallriken. Clara Lidström har skrivit ett fantastiskt blogginlägg om att lära barnen äta grönsaker, som du kan läsa här.
  
  
• De näringsämnen som finns i kött kan man få i sig på annat sätt! Det finns kokböcker att köpa med vegetariska recept och näringsförteckningar, tips på vad man ska äta för att få i sig allt! 
  
  
• Tips! Om du vill bli vegetarian men känner att du skulle sakna de vanliga "kötträtterna" så säljer coop torkade sojaprodukter! Billigt (mkt billigare än kött!) och fungerar jättebra som substitut, samt är lätt att tillaga. 

Det är inte så att jag inte gillar kläder och mode, jag vet bara inte riktigt.. hur man gör? Jag vet verkligen inte vad jag tycker är snyggt, jag vet inte vad jag passar i och jag har ingen aning om vad som passar ihop. Jag kan tycka att alla klär sig fint, men vad som passar mig? Det vet jag inte. Jag har ingen stil och jag har inga bestämda åsikter. Detta kan bli väldigt besvärligt eftersom jag gärna vill klä mig på ett härligt och snyggt sätt som återspeglar vem jag är. Men hur?

Många bloggare skriver ofta om att klä sig mer färgglatt. Jag tycker att det är så fruktansvärt svårt! Hade så gärna velat klä mig i massor av härliga färger ibland, men jag tycker bara det är så svårt att veta: 1. vad jag passar i för färger så att jag inte ser sjukt blek ut 2. vilka färger som passar ihop och 3. hur man lyckas ta mod till sig och sticka ut i det svarta havet.

Ps. Jag har mycket att göra i skolan. Inspirationen och kreativiteten är alltså lite upptagna på annat håll och därav väldigt få blogginlägg. Njut nu av vårsolen! Tjohej.

Det jag älskar mest med Malmö just nu är de långa promenaderna med hundarna jag lyckas gå här. Både idag och igår har vi promenerat upp till Limhamnsfältet där hundarna får springa lösa, busa och bada. Sen har vi promenerat hem igen. Det har blivit 1½ -2 timmars promenader och hundarna har varit så glada! Jag orkar aldrig så långt i Halmstad, där finns ju ingenstans att promenera där vi bor. Här i Malmö finns havet, parkerna och staden som är så mysig. Hela Malmö är så full av liv och kärlek, speciellt vid den här årstiden. Längtar verkligen tills jag ska bo här igen.

Jag älskar faktiskt Malmö ännu mer sedan jag flyttade härifrån. Jag var trött på staden innan och ville upptäcka nytt, men nu när jag gjort det har jag insett hur bra det känns här. Eller så är det vad vi läst om i skolan; när man kommer till ett nytt ställe där man inte riktigt känner att man passar in så identifierar man sig med och känner starkare tillhörighet med "det gamla". Folket och staden där man kom ifrån.

Ha en fin påsk, mina vänner!

ÅÅH denna man. Detta musikaliska geni. Denna min ungdoms förälskelse, min tröstare i sorgen, min inspirationskälla som avmålat sig i mina ritblock. Jag började lyssna på Simon & Garfunkel när jag var ca 13-14 år och upptäckte Paul Simons solokarriär när jag var 15. Sedan dess har han varit en av mina största favoriter. Han har gjort så många bra låtar, så olika sorters musik, skrivit så himla bra texter. Och eftersom han är rätt gammal nu så trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle få se honom live. Jag har aldrig varit mycket av en konsertmänniska, men om det är en enda konsert jag någonsin drömt om att få gå på så är det Paul Simons.

Och nu ska den drömmen bli sann. Han kommer hit! Wiiiiii!! Dessutom med Ladysmith Black Mambazo. Nästan för bra för att vara sant! Vi firar med en liten glad sång tycker jag:

Jag har alltid älskat djur, speciellt hundar. Jag sprang runt som en galning när jag var liten och frågade varenda hundägare jag såg om jag fick klappa deras hund. Helt orädd också. Såg jag en hund så kunde jag lätt sticka ner handen bakom staketet och försöka klappa. Jag vet, helt dum i huvudet kan man väl tänka, men det fanns ingen gräns för min kärlek och jag kunde bara inte förstå att hundarna skulle kunna göra mig illa. Inte i min värld.

Så när jag var 17 alltså, fick jag äntligen tillåtelse att skaffa min egen hund. Men, naturligtvis, så var många emot detta beslut och kritiserade det ganska mycket. Folket omkring mig ansåg att det var ett "spontanköp" (jag blev förälskad i Casper och två veckor senare var han hos mig) och att jag skulle tröttna efter nåt år, jag borde vänta tills jag var äldre så jag kunde resa först och bla bla bla. Denna kritik ledde till en fruktansvärd ångest på nätterna, de första veckorna, men jag är ändå glad att folk ifrågasatte mig. För det tycker jag att man ska göra.
Många ungdomar är inte redo att skaffa hund i den åldern och vet inte vad det innebär. Valpar kräver jättemycket jobb och...



..den vuxna hunden kräver ännu mer. Den ska man aktivera i de kommande 15 åren. Tro mig, jag och den här klunsen har haft våra dispyter! Ska vi springa eller gå i normal promenadtakt på våra promenader (gissa vem som vill vad)? Ska vi jaga kaniner eller ha en mysig stund tillsammans? Ska vi käka alla äckligheter vi hittar, eller ska matte ta och slänga iväg dem? Ska vi rida på alla de andra hundarna vi möter eller kanske bara ignorera dem? (Höhö)

Ett ständigt arbete kan man väl säga. Det tog mig nog 4 år innan vi fick rätt på det där med att man inte drar i kopplet (men så valde jag också en väldigt aktiv, envis hund med mycket jakt i sig). Men min hund har gett mig så otroligt mycket tillbaka, jag vet inte alls vart jag skulle ha varit utan honom. Han hjälpte mig må bra igen efter att jag mått dåligt så himla länge. Han gav mig en mening och ett ansvar. Han tvingade mig ut varje dag och tack vare det har jag upptäckt att jag faktiskt älskar att vara ute i naturen och hur bra jag mår av det. Och så otroligt mycket kärlek man får. Min älskade hund, Casper.

Jag anser att det är bra att ifrågasätta personer som ska skaffa hund (inte bara ungdomar) så att de tänker igenom beslutet ordentligt, men man får hålla det till en viss gräns. När valet sedan är gjort är det viktigt att börja stötta, för som sagt; det är ett hårt jobb ibland. Jag har tyckt att det är jättesvårt att prata med andra som inte har hund om de svåra tiderna. Man måste alltid skynda sig att säga "...Fast det är värt det!" i slutet av alla meningar då det tydligen inte är en självklarhet. Jag önskar att folk kunde förstå att jag älskar min hund och inte ångrar mig bara för att vi har det lite svårt med träningen ibland. Med det sagt:



Kärlek.