Min älskade Paul
Tänkte dela med mig av några av mina favoritlåtar som gjorts av herr Simon. Alla är olika musikstilar, så det är bäst att lyssna på dem allihop.
America är min absoluta favoritlåt i hela världen. Jag kan inte ens beskriva mina känslor inför den. Det är som att låten är en del av mig själv nästan. Efter 7 år som favoritlåt kan jag fortfarande plötsligt höra nya saker i den, och det tycker jag gör låten ännu mer fantastiskt. Lite creds till Garfunkel som faktiskt också är med på något hörn...
Åh, jag har så många fler låtar som jag skulle vilja att ni hörde, men det skulle ju bli världens längsta inlägg med youtubeklipp då. Nåväl, jag hoppas att ni tycker han är bra och njuter av låtarna lika mycket som jag.
/Nostalgisk tjej som längtar till sommaren.
America är min absoluta favoritlåt i hela världen. Jag kan inte ens beskriva mina känslor inför den. Det är som att låten är en del av mig själv nästan. Efter 7 år som favoritlåt kan jag fortfarande plötsligt höra nya saker i den, och det tycker jag gör låten ännu mer fantastiskt. Lite creds till Garfunkel som faktiskt också är med på något hörn...
Åh, jag har så många fler låtar som jag skulle vilja att ni hörde, men det skulle ju bli världens längsta inlägg med youtubeklipp då. Nåväl, jag hoppas att ni tycker han är bra och njuter av låtarna lika mycket som jag.
/Nostalgisk tjej som längtar till sommaren.
Ett mirakel
De senaste veckorna har jag haft jättemycket att göra i skolan. Samtidigt blev jag sjuk. Jag var helt säker på att tempen ljög för mig när den berättade att jag inte hade feber, eftersom jag behövde sova hela tiden. Pluggade, sov, pluggade, sov. Men nu denna veckan förstod jag att tempen talade sanning då jag verkligen fick feber på riktigt (efter en heeel helg av att vara frisk). Aha! Just det, det är såhäääär det känns att ha feber. Halsont också.
MEN! Då skedde ett mirakel! Min sambo informerade mig om att PAUL SIMON KOMMER TILL GLOBEN DEN 22 JULI!!! Efter att samma kväll ha beställt biljetter omedelbums så vaknade jag morgonen efter och var frisk och pigg!
MEN! Då skedde ett mirakel! Min sambo informerade mig om att PAUL SIMON KOMMER TILL GLOBEN DEN 22 JULI!!! Efter att samma kväll ha beställt biljetter omedelbums så vaknade jag morgonen efter och var frisk och pigg!
ÅÅH denna man. Detta musikaliska geni. Denna min ungdoms förälskelse, min tröstare i sorgen, min inspirationskälla som avmålat sig i mina ritblock. Jag började lyssna på Simon & Garfunkel när jag var ca 13-14 år och upptäckte Paul Simons solokarriär när jag var 15. Sedan dess har han varit en av mina största favoriter. Han har gjort så många bra låtar, så olika sorters musik, skrivit så himla bra texter. Och eftersom han är rätt gammal nu så trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle få se honom live. Jag har aldrig varit mycket av en konsertmänniska, men om det är en enda konsert jag någonsin drömt om att få gå på så är det Paul Simons.
Och nu ska den drömmen bli sann. Han kommer hit! Wiiiiii!! Dessutom med Ladysmith Black Mambazo. Nästan för bra för att vara sant! Vi firar med en liten glad sång tycker jag:
Och nu ska den drömmen bli sann. Han kommer hit! Wiiiiii!! Dessutom med Ladysmith Black Mambazo. Nästan för bra för att vara sant! Vi firar med en liten glad sång tycker jag:
KiraBira
Här är några saker som Kirabira gillar att ha för sig:
- Slita ut sulorna ur våra skor och gömma dem
- Attackera foten som kommer ut när man trär på sig byxorna
- Lägga tuggbenen hon gnagar på så att de skrapar mot skrivbordet = världens oväsen
- Trycka in gosedjursråttan under soffan (måste vara verklighetstroget liksom)
- Studsa som en studseboll
- Pussa en i ögat när man böjer sig ner för att knyta skorna
Behandla dig själv som du vill bli behandlad av andra
Jag har fått lära mig att det jag har inom mig projiceras ut på omvärlden. Speciellt sådant som jag inte riktigt vill se inom mig själv, det uppmärksammas genom att projiceras ut så att jag inte kan undvika det. Så om jag tänker negativt hela tiden kommer negativa saker ske. Behandlar jag mig själv som skit så kommer andra behandla mig så också.
Detta har jag själv fått uppleva ganska tydligt på senaste tiden. Såhär:
Jag har känt mig sårad av vänner som har satt mig i andrahand och visat att jag inte har en hög plats på prioriteringslistan.
Alla mina pengar för den här månaden försvann plötsligt då Kira behövde åka till djursjukhuset.
Häromdagen kom en vindpust och blåste mig ur balans så att jag snubblade över en (parkerad) cykel och föll pladask över massa stenar. Ja, det gjorde ont.
Jag har blivit sjuk, precis innan en tentainlämning.
Vad säger detta mig? Jag har satt mig själv i andrahand och jag tycker inte att jag förtjänar bra saker. Detta kan tyckas vara flummigt men kroppen och livet har ett sätt att meddela när man inte tar hand om sig själv. Och visst har det varit så. Jag har haft en period av negativa känslor inför mig själv som jag inte velat titta på och göra någonting åt. Men hallå, då rycker universum in och säger att om jag inte börjar ta tag i det här nu, ja då blåser jag omkull.
Eftersom jag vet det här så behöver jag inte ta åt mig av situationen utan kan bara skratta åt det. Jag vet att mina vänner inte menar något illa, utan bara reflekterar mina tankar om mig själv, t.ex. Och bara att veta att det handlar om mig själv, gör att jag mår bättre. Det är något jag kan ändra på och det ska jag verkligen göra nu.
Ett tips är att själv tänka efter om du kan se dessa mönster i ditt liv. Eller om du stör dig väldigt mycket på en människa i din omgivning, kan det vara så att den personen har en egenskap som du inte riktigt tycker om hos dig själv?
Behandla dig själv som du vill bli behandlad av andra.
(Ps. Projicering finns att läsa om inom psykologin om jag minns rätt, men jag har fått lära mig det via andlig lära)
Detta har jag själv fått uppleva ganska tydligt på senaste tiden. Såhär:
Jag har känt mig sårad av vänner som har satt mig i andrahand och visat att jag inte har en hög plats på prioriteringslistan.
Alla mina pengar för den här månaden försvann plötsligt då Kira behövde åka till djursjukhuset.
Häromdagen kom en vindpust och blåste mig ur balans så att jag snubblade över en (parkerad) cykel och föll pladask över massa stenar. Ja, det gjorde ont.
Jag har blivit sjuk, precis innan en tentainlämning.
Vad säger detta mig? Jag har satt mig själv i andrahand och jag tycker inte att jag förtjänar bra saker. Detta kan tyckas vara flummigt men kroppen och livet har ett sätt att meddela när man inte tar hand om sig själv. Och visst har det varit så. Jag har haft en period av negativa känslor inför mig själv som jag inte velat titta på och göra någonting åt. Men hallå, då rycker universum in och säger att om jag inte börjar ta tag i det här nu, ja då blåser jag omkull.
Eftersom jag vet det här så behöver jag inte ta åt mig av situationen utan kan bara skratta åt det. Jag vet att mina vänner inte menar något illa, utan bara reflekterar mina tankar om mig själv, t.ex. Och bara att veta att det handlar om mig själv, gör att jag mår bättre. Det är något jag kan ändra på och det ska jag verkligen göra nu.
Ett tips är att själv tänka efter om du kan se dessa mönster i ditt liv. Eller om du stör dig väldigt mycket på en människa i din omgivning, kan det vara så att den personen har en egenskap som du inte riktigt tycker om hos dig själv?
Behandla dig själv som du vill bli behandlad av andra.
(Ps. Projicering finns att läsa om inom psykologin om jag minns rätt, men jag har fått lära mig det via andlig lära)
Kira
Häromdagen var vi ju hos veterinären med Kira, i 3 ½ timme! Vi var alla rädda att det hade fastnat nåt i halsen på henne då hon andades konstigt ibland. Så först röntgade de henne, sen fick hon lugnande för att de skulle kunna undersöka halsen och när det inte visade någonting så fick hon sövas så att de kunde undersöka nosen lite. De fann ingenting. Så nu får hon behandlas för noskvalster (som är väldigt svårdiagnostiserat) och så får vi se om det hjälper.
Det såg så sorgligt ut när veterinären bar ut henne till oss och hon fortfarande var sövd. Öppen mun, tungan stack ut och man såg bara ögonvitor. Men mitt hjärta verkligen smälte när man såg att hon kom tillbaka till medvetande och hörde min röst. Hon kunde fortfarande inte riktigt röra sin kropp, men man såg att det ryckte i svansen. Som för att visa att hon var glad över att vara med matte igen.
Kira har verkligen tytt sig till mig. Jag är hennes trygghet. Det kan nog bero på att hon spenderade den första tiden hos oss mest i min famn. Där kände hon sig trygg i den nya läskiga världen hon mötte. Underbara valp.
Hittade precis lite bebis-bilder på Kira som jag inte sett sen jag tog dem. Bland annat denna:
Kira, 9 veckor gammal
Det såg så sorgligt ut när veterinären bar ut henne till oss och hon fortfarande var sövd. Öppen mun, tungan stack ut och man såg bara ögonvitor. Men mitt hjärta verkligen smälte när man såg att hon kom tillbaka till medvetande och hörde min röst. Hon kunde fortfarande inte riktigt röra sin kropp, men man såg att det ryckte i svansen. Som för att visa att hon var glad över att vara med matte igen.
Kira har verkligen tytt sig till mig. Jag är hennes trygghet. Det kan nog bero på att hon spenderade den första tiden hos oss mest i min famn. Där kände hon sig trygg i den nya läskiga världen hon mötte. Underbara valp.
Hittade precis lite bebis-bilder på Kira som jag inte sett sen jag tog dem. Bland annat denna:
Kira, 9 veckor gammal
Sömnlös natt
Inatt har min lilla valp hållit mig vaken. Det låter som att någonting har fastnat i halsen eller nosen på henne för ibland börjar hon andas in på ett konstigt sätt som låter förfärligt. Så nu sitter jag här kl 7 på morgonen och väntar på att veterinärkliniken ska öppna så att jag kan ringa dem illa kvickt!
Detta är det absolut jobbigaste med att ha hund. Man blir så orolig när de är sjuka...
Är Sverige jämställdhetens land?
Jag är fruktansvärt chockad och upprörd över alla de elaka, sexistiska kommentarer som kampanjen "Ta håret tillbaka" får. Jag tänker inte ens återge några här, för jag vill inte ge dem för mycket uppmärksamhet att njuta av, men det är bara att kika in på facebookevenemanget och läsa första bästa kommentar på någons inlägg. Massor med killar (har inte läst någon elak kommentar från en tjej hittills) som hånar, dumförklarar och slänger ur sig massa skit om tjejer och feminister. Självklart har dessa människor en verkligt skev och märklig bild av kvinnor och vill ha makt över dem. Men det är många som har slängt ur sig dessa elaka kommentarer. Och då kan man ju fråga sig; Är Sverige verkligen så jämställt som så många verkar tro?
Att kvinnan är underordnad mannen är en social konstruktion som vi på många sätt börjar bryta oss loss från. Detta verkar provocera många, inte bara män, som vill upprätthålla det patriarkala systemet. Man slåss mot "feministjävlar" som vill ha jämlikhet i samhället. Förutom de extrema åsikter som att kvinnan bara ska laga mat och ta hand om barn, så märker vi nu att det finns många andra uppfattningar om hur kvinnan ska vara. Alla dessa föreställningar om hur kvinnan "ska" se ut (smal, rakad, sminkad) är bara till för att upprätthålla mannens makt över kvinnan. Kvinnans kropp ska finnas till mannens (och samhällets) förfogan. Hon ska klä sig snyggt och lockande så att mannen har något att titta på, men skulle hon bli våldtagen så är det hennes eget fel för att hon går klädd så? Ja, för att hon är till mannens förfogande, anser man. Och om man inte böjer sig inför det patriarkala samhällets krav på kvinnan? "Då kommer du aldrig få en man".
Som tur är behöver kvinnan ingen man längre, då hon är ekonomsikt oberoende. Vi behöver inte "kuk" heller, som så många män verkar tro ("Om du inte rakar dig kommer du aldrig mer få kuk"), det finns substitut för det på alla möjliga andra sätt. Nej, det enda man egentligen vill ha är kärlek. Och om kärleken begränsas på grund av att man har lite hår under armarna, då är det inte äkta kärlek enligt mig. Jag skulle heller aldrig vilja vara med någon som har uppfattningen om att kvinnor ska vara underordnade och hårlösa. Jag hoppas innerligt att vi i framtiden kan vända på resonemanget som så många killar använder:
"Om du fortsätter förtrycka, då kommer du aldrig mer få en kvinna"
Att kvinnan är underordnad mannen är en social konstruktion som vi på många sätt börjar bryta oss loss från. Detta verkar provocera många, inte bara män, som vill upprätthålla det patriarkala systemet. Man slåss mot "feministjävlar" som vill ha jämlikhet i samhället. Förutom de extrema åsikter som att kvinnan bara ska laga mat och ta hand om barn, så märker vi nu att det finns många andra uppfattningar om hur kvinnan ska vara. Alla dessa föreställningar om hur kvinnan "ska" se ut (smal, rakad, sminkad) är bara till för att upprätthålla mannens makt över kvinnan. Kvinnans kropp ska finnas till mannens (och samhällets) förfogan. Hon ska klä sig snyggt och lockande så att mannen har något att titta på, men skulle hon bli våldtagen så är det hennes eget fel för att hon går klädd så? Ja, för att hon är till mannens förfogande, anser man. Och om man inte böjer sig inför det patriarkala samhällets krav på kvinnan? "Då kommer du aldrig få en man".
Som tur är behöver kvinnan ingen man längre, då hon är ekonomsikt oberoende. Vi behöver inte "kuk" heller, som så många män verkar tro ("Om du inte rakar dig kommer du aldrig mer få kuk"), det finns substitut för det på alla möjliga andra sätt. Nej, det enda man egentligen vill ha är kärlek. Och om kärleken begränsas på grund av att man har lite hår under armarna, då är det inte äkta kärlek enligt mig. Jag skulle heller aldrig vilja vara med någon som har uppfattningen om att kvinnor ska vara underordnade och hårlösa. Jag hoppas innerligt att vi i framtiden kan vända på resonemanget som så många killar använder:
"Om du fortsätter förtrycka, då kommer du aldrig mer få en kvinna"
Plugga, plugga och...?
Det blir ganska tomt på bloggen när man har mycket att studera i skolan. Det är som att skolan suger ut all energi ur en. Även om jag inte sitter och pluggar hela tiden så går alla tankar till böckerna ändå och jag får nästan skuldkänslor bara av att tänka på att jag skulle lägga energi på något annat kreativt istället. Konstigt va? Egentligen hade man ju fått mer energi att lägga på studerandet om man hade gjort något roligt också? Det är något märkligt med studierna. Bara för att man måste lära sig någonting drar man sig så för det. Hade det inte varit ett tvång så hade man antagligen suttit och läst något liknande ändå för att det är så intressant!
Men som tur är tycker jag att det är lite roligt att sitta och skriva mina hemtentor. Att sitta och klura lite på formuleringar och se en lång text växa fram. Det är skitjobbigt att börja med det, men när jag väl kommit in i flödet så blir det intressant. Jag brukar känna mig så stolt när jag är färdig med arbetet och har lämnat in det. Annat är det med salstentor, då är jag ofta ett vrak dagarna innan. Men hemtentor, de tycker jag faktiskt om ibland!
Men som tur är tycker jag att det är lite roligt att sitta och skriva mina hemtentor. Att sitta och klura lite på formuleringar och se en lång text växa fram. Det är skitjobbigt att börja med det, men när jag väl kommit in i flödet så blir det intressant. Jag brukar känna mig så stolt när jag är färdig med arbetet och har lämnat in det. Annat är det med salstentor, då är jag ofta ett vrak dagarna innan. Men hemtentor, de tycker jag faktiskt om ibland!
