Ett mirakel

De senaste veckorna har jag haft jättemycket att göra i skolan. Samtidigt blev jag sjuk. Jag var helt säker på att tempen ljög för mig när den berättade att jag inte hade feber, eftersom jag behövde sova hela tiden. Pluggade, sov, pluggade, sov. Men nu denna veckan förstod jag att tempen talade sanning då jag verkligen fick feber på riktigt (efter en heeel helg av att vara frisk). Aha! Just det, det är såhäääär det känns att ha feber. Halsont också. 

MEN! Då skedde ett mirakel! Min sambo informerade mig om att PAUL SIMON KOMMER TILL GLOBEN DEN 22 JULI!!! Efter att samma kväll ha beställt biljetter omedelbums så vaknade jag morgonen efter och var frisk och pigg!

ÅÅH denna man. Detta musikaliska geni. Denna min ungdoms förälskelse, min tröstare i sorgen, min inspirationskälla som avmålat sig i mina ritblock. Jag började lyssna på Simon & Garfunkel när jag var ca 13-14 år och upptäckte Paul Simons solokarriär när jag var 15. Sedan dess har han varit en av mina största favoriter. Han har gjort så många bra låtar, så olika sorters musik, skrivit så himla bra texter. Och eftersom han är rätt gammal nu så trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle få se honom live. Jag har aldrig varit mycket av en konsertmänniska, men om det är en enda konsert jag någonsin drömt om att få gå på så är det Paul Simons.

Och nu ska den drömmen bli sann. Han kommer hit! Wiiiiii!! Dessutom med Ladysmith Black Mambazo. Nästan för bra för att vara sant! Vi firar med en liten glad sång tycker jag:




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0